Har inte bloggat seriöst på ett par hundra år nu, så det kunde ju vara dags för en update om vad Schwoebelarna har för sig. Det har varit ett tufft jävla år 2010 och nu hoppas vi på ett ljust 2011!
Bailey mår bra! Hon är emotionellt helt med i utvecklingen men hennes kropp vill inte riktigt. Hon hade blödning på höger sida och har ju därför en försvagad vänstersida, så nu är det upp till mamsen o papsen o alla som håller lilla fröken att motivera till aktivitet med vänstra sidan :) Gör vi detta får hon med största sannolikhet full funktion - use it or lose it, som doktor magnus sa. Men visst känns det i hjärtat när man ser sin lilla dotter som vill så mycket men inte kan än, men hon fajtas! Jag oroar mig mycket för att jag inte gör tillräckligt och att hon ska missa en massa pga mig. Vissa dagar känner jag mig odrägligt positiv och andra dagar helt förtvivlad.
Vi sitter just nu i valet och kvalet om vi ska göra en anmälan mot personal på KSS. Många fel har begåtts, vissa rent försummliga och farliga.
Cash växer o frodas...o trotsar...ALLT! Han vill inte ta på jamas på kvällen, sedan på morgonen vill han inte ta av den...hahaha <3<3<3<3<3 Han är min solstråle den lille mannen som idag helt oväntat sa "o majj dodd"...fniss
Curtan blev ju av med jobbet i höstas och allt såg redigt svart ut ett tag vi trodde att vi eventuellt skulle behöva göra så att han for tillbaks till merikat, jobbet rumpan i småflis för att kunna skicka pengar. Men nu finns det iaf en strimma ljus, om än långt borta men ändock!
vad gäller sorgen efter mamma så blir det bättre och sämre....jag tänker alltid på henne, försöker komma på vad som gick så fel o vissa dagar dagdrömmer jag om hur allt löst sig och hennes val aldrig hade hänt, jag blir så ledsen. Bailey är så lik mamma och jag önskar hon kunnat se det. Nu kommer första julen utan mamma i hela mitt liv, till och med i USA var hon ju med.
jaja, nu blir det film och godis (jag är faktiskt lite tjock kom jag på häromdagen men det skiter jag till efter jul förfanimig)med bästa maken!
2 comments:
Sötaste Lelan, vad jag blir lissen i hjärtat när jag tänker på allt du fått gå igenom, på så kort tid.
Brukar säga att allt har sin mening men ibland undrar man VAD för mening sånna här saker kan ha???
Jag kommer då inte på ett endaste vettigt svar!!!
Första julen utan mamma, inte lätt alls, men du kommer fixa det oxå.
Och lilla Baileydoll, finaste lilla kämpen.
Gumman, sätt inte så stor press på dig själv, du gör så gott du kan, mer än så kan man inte.
(Men jag förstår hur du tänker).
Tänk om jag kunde ge dig en jääätttestor kram nu, det skulle jag så vilja!
Och pussa på dina små chartroll!
O majj dodd vad jag längtar till vi ses !!!!!
Kämpa på hjärtat!!!
En sak ska jag tala om för dig bästekusinen och det är att mommo sitter allt och håller koll på er....åh jag tror att hon ler lite stolt när hon ser hur lik lillsnuttan är henne....<3...och en sak till....åh det är att en bättre mamma och pappa kan inte trollungarna ha...bara så du vet <3
Post a Comment