Thursday, July 8, 2010

I väntan på Bailey


Sitter i en soffa utanför neurokirurgen o försöker att inte gå sönder. Jag vill inte gråta, det handlar inte om mig, det handlar om min 10 dagar gamla dotter som nu genomgår en operation i hjärnan. Då behöver man en mamma som håller. Hon är så tapper min lilla, trots fasta, nålar o svidande hibiscrub (3 ggr) på hennes tunna hud ger hon ändå ifrån sig glada gurglanden på morgonen. Vissa föds till att visa oss andra hur det är ?

3 comments:

Sjöstrand said...

Vet du gumman man får gråta! Det är inte svagt eller vekt att gråta, det är en styrka. Du är stark så det är klart att din dotter är det!!

sina said...

Oh hjärtanes då...
Säger som din vän här ovan, du är stark så det är klart att din lilla flicka är det med!!!

Anonymous said...

Hon är ett litet energiknippe....och en fighter.....så det är bara att köpa en bysse så ni kan mota finniga tonåringar i dörren....kramis /// Tette